Nr 94488070

Såld
Janusz Kik (1956) - End of the Day - Start of the Evening with Her (Fin de la Journée - Début de la Soirée avec Elle)
Slutgiltigt bud
€ 170
17 t sedan

Janusz Kik (1956) - End of the Day - Start of the Evening with Her (Fin de la Journée - Début de la Soirée avec Elle)

"Fin de la Journée - Début de la Soirée avec Elle" - 60 x 73 x 2 cm - Acrylique sur toile ------------------------------- Et voilà… le jour qui expire lentement, comme un souffle tiède sur une nuque frémissante. *Fin de la Journée – Début de la Soirée avec Elle*… rien que le titre sent déjà l’alcôve, la chemise à peine déboutonnée, les regards qui s’alourdissent et les corps qui se rapprochent. Janusz Kik ne peint pas un simple paysage. Il glisse une main sous la lumière, ouvre un espace où le temps fond, où les couleurs soupirent, où la mer et le ciel s'étreignent dans une lente montée du désir. Le soleil n’est plus ce roi éclatant qui règne à midi. Il est devenu amant. Moins sûr de lui, mais plus doux. Il s’étale dans le ciel comme un corps allongé sur des draps froissés, offrant ses dernières flammes à la soirée naissante. Il n’éblouit plus, il embrasse. Il lèche l’horizon avec tendresse, il s’attarde sur les courbes des bateaux comme une langue amoureuse sur une épaule découverte. Il ne veut plus régner, il veut aimer. Et puis il y a cette mer. Ce miroir liquide, cette nappe sensuelle où les couleurs viennent se baigner nues. Elles n’ont plus honte. Elles glissent, elles s’étirent, elles se fondent l’une dans l’autre comme des soupirs entre deux peaux. L’eau ne reflète pas le ciel. Elle le prolonge. Elle le caresse. Elle le transforme en quelque chose d’autre, de plus chaud, de plus souple, de plus intime. On ne sait plus où est le haut, où est le bas. On se perd, comme dans un lit trop grand, quand les jambes s’entrelacent et qu’on oublie à qui appartient cette hanche, ce souffle, cette fièvre. Les mâts dressés sont des lignes tendues comme des nerfs. Ils ne bougent pas, mais ils frémissent. Ils attendent. Ils savent que la nuit arrive, mais pas une nuit noire. Une nuit chaude, pleine de promesses, de murmures, de secrets. Une nuit où l’on ne dort pas, ou alors dans les bras de l’autre. Ces mâts, ce sont des attentes, des désirs pointés vers un ciel qui fond. Ce sont des invitations à grimper, à hisser des draps pour mieux se cacher dessous. Et elle, elle est là. On ne la voit pas, mais on la devine dans chaque couleur. Elle est le bleu doux qui traîne à gauche, encore un peu timide. Elle est le jaune coquin qui s’allume au centre, entre les oranges moites. Elle est le rouge profond, presque bordeaux, qui tremble dans l’eau, comme une envie qu’on ne dit pas tout de suite. Elle est cette impression de chaleur sur ta peau alors que tu es seul devant le tableau. Mais pas si seul que ça. Car elle, elle t’accompagne. Elle vient. Elle ne parle pas fort. Elle dit des choses simples. Qu’elle a pensé à toi. Qu’elle s’est maquillée juste pour ce moment. Qu’elle aime ton odeur de fin de journée, ce mélange de fatigue et de peau. Elle s’approche. Elle s’assied à côté. Elle ne fait rien. Et pourtant tout s’enflamme. Tu sens que cette soirée ne sera pas comme les autres. Pas une conquête. Une reconquête peut-être. Ou une offrande. Ou juste un abandon. Le tableau est silence. Mais un silence plein de musique. Une musique qu’on entend à peine. Comme celle qu’on met en fond quand on ne veut pas distraire les mains qui se cherchent. Ce n’est pas un vacarme de couleurs, c’est une montée. Comme un zeste de vin sur les lèvres. Comme un bouton défait d’un chemisier. Comme le premier mot murmuré à l’oreille quand la lumière baisse. Et puis il y a ce bleu… ce bleu au sommet du ciel. Il reste là, pudique, à distance. Il regarde tout, mais ne juge pas. C’est l’œil du tableau. Le tien peut-être. Celui qui se souvient. Ou celui qui rêve. Il sera encore là demain matin, quand tout aura glissé, quand les voiles auront été repliées, quand les reflets se seront tus. Mais pour l’instant, elle est là. Avec toi. Dans cette fin de jour qui s’étire. Dans ce tableau qui ne veut pas finir. Dans cette chaleur lente, caressante, qui n’est plus la lumière du monde mais celle d’une peau qui attend. Alors regarde encore un peu. Pose la main sur le cadre. Ferme les yeux si tu veux. Elle vient de poser la sienne sur ta cuisse. Tu sens ? Ce n’est pas une peinture. C’est un rendez-vous. Le premier ou le dernier. Mais sûrement pas l’unique. ------------------------------- Janusz Kik est né en 1956 à Chorzow, Pologne. Il travaille de façon créative depuis trente ans en Pologne, en Allemagne et maintenant en France. ll a étudié à l'Académie des Beaux-Arts de Katowice. Ses œuvres se trouvent dans de nombreuses collections privées à travers le monde. Son inspiration vient du monde de la mer.

Nr 94488070

Såld
Janusz Kik (1956) - End of the Day - Start of the Evening with Her (Fin de la Journée - Début de la Soirée avec Elle)

Janusz Kik (1956) - End of the Day - Start of the Evening with Her (Fin de la Journée - Début de la Soirée avec Elle)

"Dagens slut - Kvällens början med henne" - 60 x 73 x 2 cm - Akryl på duk
------------------------------------
Och här har vi... dagen som långsamt dör, som en mild vindpust mot en darrande nacke. *Dagens slut – Kvällens början med henne*... bara titeln doftar redan av alcoven, skjortan knappt knäppt, blickar som tyngs ner och kroppar som närmar sig. Janusz Kik målar inte bara ett enkelt landskap. Han glider en hand under ljuset, öppnar ett utrymme där tiden smälter, där färger suckar, där havet och himlen kramas i en långsam uppstigning av begär.

Solen är inte längre denna strålande kung som härskar vid middagstid. Han har blivit en älskare. Mindre självsäker, men mer öm. Han breder ut sig på himlen som en kropp som ligger på rynkade lakan och erbjuder sina sista flammor till den nyfödda kvällen. Han bländar inte längre, han kysser. Han slickar horisonten med ömhet, han dröjer vid kurvorna av båtar som ett älskande språk på en bar axel. Han vill inte längre härska, han vill älska.

Och så finns det havet. Denna flytande spegel, detta sensuella täcke där färgerna badar nakna. De skäms inte längre. De glider, de sträcker ut sig, de smälter ihop som andetag mellan två skinn. Vattnet speglar inte himlen. Det förlänger den. Det smeker den. Det förvandlar den till något annat, varmare, mjukare, mer intimt. Man vet inte längre var som är upp, var som är ner. Man går vilse, som i en alltför stor säng, när benen flätas samman och man glömmer vems höft, vilken andning, vilken feber det tillhör.

De restade masterna är linjer sträckta som nerver. De rör sig inte, men de skälver. De väntar. De vet att natten kommer, men inte en svart natt. En varm natt, full av löften, viskningar, hemligheter. En natt då man inte sover, eller i varje fall i den andres armar. Dessa master är förväntningar, önskningar pekande mot en himmel som smälter. De är inbjudningar att klättra, att hissa lakan för att bättre gömma sig under.

Och hon, hon är där. Man ser henne inte, men man anar henne i varje färg. Hon är det mjuka blå som hänger till vänster, fortfarande lite blyg. Hon är det busiga gula som tänds i mitten, mellan de fuktiga orangea. Hon är det djupa röda, nästan bordeaux, som darrar i vattnet, som en längtan man inte genast uttrycker. Hon är den här känslan av värme på din hud när du är ensam framför målningen. Men inte så ensam ändå. För hon, hon följer dig. Hon kommer.

Hon pratar inte högt. Hon säger enkla saker. Att hon har tänkt på dig. Att hon har sminkat sig bara för detta ögonblick. Att hon älskar din doft av dagens slut, denna blandning av trötthet och hud. Hon närmar sig. Hon sätter sig bredvid. Hon gör ingenting. Och ändå brinner allt. Du känner att denna kväll inte kommer att bli som de andra. Inte en erövring. En återerövring kanske. Eller en gåva. Eller bara en överlåtelse.

Tavlan är tyst. Men en tystnad full av musik. En musik som man knappt hör. Som den man sätter i bakgrunden när man inte vill distrahera händer som letar. Det är inte ett oväsen av färger, det är en uppgång. Som en ziff av vin på läpparna. Som en knapp som har lossnat från en blus. Som det första ordet viskat i örat när ljuset dämpas.

Och sen finns det den här blå… den blå längst upp i himlen. Den stannar där, blygsam, på avstånd. Den ser allt, men dömer inte. Det är tavlans öga. Ditt kanske. Den som minns. Eller den som drömmer. Den kommer att vara där igen imorgon bitti, när allt har glidit bort, när seglen har vikts ner, när reflektionerna har tystnat.

Men för tillfället är hon här. Med dig. I detta dags slut som sträcker sig. I denna tavla som inte vill ta slut. I denna långsamma, smekande värme, som inte längre är världens ljus utan den från en hud som väntar.

Så titta lite till. Lägg handen på ramen. Stäng ögonen om du vill. Hon har precis lagt sin hand på ditt lår. Känner du? Det är inte en målning. Det är en dejt. Den första eller den sista. Men förmodligen inte den enda.
------------------------------------
Janusz Kik föddes 1956 i Chorzow, Polen.
Han har arbetat kreativt i trettio år i Polen, Tyskland och nu Frankrike.
Han studerade vid Konsthögskolan i Katowice.
Hans verk finns i många privata samlingar runt om i världen.
Hans inspiration kommer från havets värld.

Du kanske också gillar

Skapa en sökbevakning
Skapa en sökbevakning för att få ett meddelande när nya matchningar är tillgängliga.

Detta objekt förekom i

                                        
                                                                                                    
                    
                                        
                                                                                                    
                    
                                        
                                                                                                    
                    
                                        
                                                                                                    
                    

Hur du köper på Catawiki

Läs mer om vårt Köparskydd

      1. Upptäck något speciellt

      Bläddra bland tusentals speciella objekt som valts ut av experter. Se foton, detaljer och uppskattat värde för varje speciellt objekt. 

      2. Lägg det högsta budet

      Hitta något du älskar och lägg det högsta budet. Du kan följa auktionen till slutet eller låta vårt system sköta budgivningen åt dig. Allt du behöver göra är att ställa in ett bud på det maximala belopp du vill betala. 

      3. Gör en säker betalning

      Betala för ditt speciella objekt så håller vi din betalning säker tills det anländer välbehållet. Vi använder ett pålitligt betalningssystem för att hantera alla transaktioner. 

Har du något liknande att sälja?

Oavsett om du är ny på onlineauktioner eller säljer professionellt kan vi hjälpa dig att tjäna mer på dina speciella föremål.

Sälj ditt objekt