NWA xxx oklassad med fin form Kontrit meteorit - 162 g - (1)

Kondriter är de vanligaste meteoriterna (85%). Dessa är fragment av små asteroider, som kastas ut från huvudbältet av en chockkollision mellan två asteroider. Huvudfotografiet visar en polerad sektion av en vanlig kondrit (kondrit H) som finns i Marocko.

Sammansättning av en kondrit. En kondrit är sammansatt av kondrul, fångade i en matris. Kondrulerna (c) är små sfärer som är resultatet av den snabba stelningen av mikrodroppar av en lätt järnhaltig silikatvätska, och som snabbt stelnar i form av en glaspärla (nu omkristalliserad). Matrisen består av ett aggregat av små brunaktiga till grönaktiga silikatkristaller (olivin och pyroxen mer eller mindre hydratiserade, därför mycket delvis serpentiniserade och/eller argiliserade), med metalliskt järn (f) fångat mellan silikatkristallerna. Kondrulernas kemi är nära den för matrisens silikater. Totalt sett består en kondrit (kondrule + matris) av cirka 20-30% metalliskt järn och 70-80% silikater. Blandningen av silikat (densitet 3,3) och järn (densitet 8) visar att denna blandning aldrig smälte efter dess bildning, annars skulle skillnaden i densitet ha orsakat separationen, differentieringen, mellan silikatdelen och den metalliska delen. Denna kemi motsvarar exakt den hos solens eldfasta element (erhållen genom spektralstudie). Å andra sidan känner vi (relativt) väl till mantelns och jordskorpans kemi; kärnans kemi är mycket mer omständig, men seismologiska data i kombination med experimentella mätningar tyder starkt på att kärnan består av minst 80 % metalliskt järn. Genom att lägga till jordskorpan + mantel + kärna (med deras relativa proportioner) får vi en teoretisk kemisk sammansättning av jorden (med osäkerheter som motsvarar osäkerheterna som hänför sig till kärnan). Sammansättningen av kondriter är nära (med osäkerheter) den (teoretiska) för jorden. Genom att sedan postulera att kondriter och jorden har exakt samma sammansättning kan vi beräkna den exakta sammansättningen av jordens kärna, genom att ta bort grundämnen från en kondrit elementen i manteln + skorpor.

Kondriternas ursprung. Under nebulosans kondensation "flöt" järn- och silikatdamm mellan 0,5 och 3 astronomiska enheter från solen. Ett mycket dåligt förklarat fenomen gav upphov till kondruler, små vätskedroppar som snabbt stelnade. Ett annat fenomen, också dåligt förstått, sammanförde kondrul och järnhaltigt kiseldamm till kroppar av hektometrisk till kilometerstorlek: "planetesimalerna". Sedan slog gravitationen in och planetesimalerna samlades till större och större kroppar, asteroider och planeter. Värmen som frigjordes genom ansamling ledde till sammansmältning, differentiering (genom gravitation) och kärna/mantelseparation av den största av dessa kroppar (jorden till exempel), inte av de minsta. Kondriter kommer från asteroider som är för små för att ha smälts. De slets "nyligen" från föräldrakroppar (små asteroider) av interasteroidkollisioner, någonstans i asteroidbältet.